ett år
Jag har inte under några som helst omständigheter tid att skriva det här. Inte alls faktiskt.
Ikväll åker jag hem till en annorlunda påsk. Det blir kanske inte rullgrus på morfars garageuppfart, framför bruna dörren som nu varit vit i flera år men som alltid kommer vara brun i mitt huvud när jag tänker på påsk och mormor i RayBan framför den. Vi dricker "instent" men vi äter inget kaffebröd. Det ligger inte för oss. Brorsan och pappa skruvar oftast med något. Grannen är ute och går med Ida i barnvagn (numera cykel). Vi går till OK ibland och köper 88: an, snus, coca-cola och avfettning.
Men i år blir det kanske Årstaviken istället. Middag i Gamla Stan (påskalamm?) och drink på Sturehofs uteservering med de som blivit över. De utflyttade som inte orkar ta sig hem, de infödda som tröttnar på påskfirande efter några timmar i mammas lägenhet. De som inte åkt till Åre, Österrike eller landet.
Det värsta är att jag kommer hamna på det där jävla kukRiche då. Och knappast gå hem när klockan slår två och inte bara följa med utan driva massan vidare. Mot spy bar. Mot en veckan efter. Det är så nu för tiden. Veckan efter. Inte dagen efter.
Ett år orkar man. Det vet jag. Men sen börjar det rasa.
e
