frivarv
Nu peakar jag. I hemlängt. Det är ju bra för det betyder ju att det inte kan bli värre. Eller hemlängt förresten- är väl fel ord på något sätt. Jag förstör för mig själv bara. Enbart genom tankar. För det är ju det enda sällskap jag har.
Jag vill späka mig för att tänka på något annat. För att trösta mig. Det gör man genom att sitta kvar på spy bar när lamporna tänds, köpa obscent dyra saker som man absolut inte har råd med eller träna tills det smakar blod i munnen. Det senare ägnar jag mig åt den här helgen. Och så sitter jag uppe nätterna igenom och lyssnar på musik. Gärna på ensamma män med sina gitarrer som sjunger om hjärta och smärta. Jag äter jordnötter och dricker te. Tvättar en tröja i taget och småpular i excel. Jag mår ingenting. Varken bra eller dåligt. Jag är som förstenad.
Utanför radar porrklubbarna upp sig som ett pärlband längs müühraved.
//
