nej, när får man åka hem?
Det är så förfärligt tyst. Här hos mig. Inatt var det så tyst att jag vaknade av tystnad. Och en och annan skrikande norrman som jag tror blev utslängd från en porrklubb. Hon är ett luder, skrek han. Det var således inte så mycket den faktiska tystnaden som väckte mig.
Jag är trots det ganska befriad från söndagsångest. Det är så väldigt lite söndag för mig idag. Det är en dag närmare att åka hem. I övrigt är det samma. Virukeskus stänger lite tidigare, jag hann inte gå till gymet idag som stänger fyra och kontoret är lite ensligt (och ganska kusligt). Jag har däremot varit nykter som en dörrspik hela veckan vilket hjälper mot söndagsångest. Jag har inget med mig från helgen att ha ångest för. Ens. Utom möjligen att inte ha utnyttjat all den lediga tid som jag haft till något vettigare än att fördriva den. Jag har jobbat. Förstås. Men inte 16 timmar per dag. Jag har drivit runt i butiker och lyssnat på i-Pod. Varit tämligen ointresserad men ändå provat en beige blus från Vivianne Westwood som de galna esterna ville ha 12 000 estniska skitkronor för. Jag har därtill köpt en nyckelring från YSL (på rea men helt onödigt) och två bh: ar från Calvin Klein eftersom mina bröst tydligen växt och ser helt galna ut i de där små tygbitarna som T och K lurat på mig. Vill du inte att brösten ska se naturliga ut, har de frågat. Men om det jag såg i skyltfönstret idag är naturliga så nej tack. Två par trosor från Givenchy och en ny Elisabeth Arden body lotion för 750 EEK har jag också köpt. Tack emma. Det var snällt av dig. Igår åt jag kaviar till lunch och läste några sidor i en ny bok jag fått av mormor. Jag har gymat också. Men däremellan jobbat. Projektplanerat. Svarat på oändliga mail och haft en jobbintervju.
Varje gång det där planet lyfter från Stockholm kommer det att bli värre det här. Inte så att jag slår huvudet i väggen under de närmaste månaderna. Men fan alltså. Jag vill hem.
//
