the road
Jaha, här sitter jag och väntar på att livet ska bli bättre. Det är ölfestival i Tallinn den här veckan och mer oväsen än vanligt. Jag har hittat en kackerlacka i badrummet och jag lyssnar på the National i risiga datorhögtalare. Dricker te med mjölk som smakar metall och mineralvatten med citron. Jag borde jobba - men så här gör min kropp till slut. Jag vet det - den vet det. Den lägger av liksom. Och kanske faktiskt slappnar av. Och då menar jag att den gör det efter 11 timmar, istället för 21. Den tycker det får räcka klockan nio på kvällen istället för halv fyra nästföljande morgon. Kroppen vill göra andra saker nu för tiden. Den vill läsa den där boken om shakespeare som den köpt till sig på pocket shop arlanda. Och så vill den läsa Madame Rosa färdigt. Men det blir aldrig av. För efter att ha avslutat den där förfärliga novellen "The Road" kan jag liksom inte läsa något som ger mig den där känslan. Att det är så torftigt allting. För det leder i sin tur direkt in på om jag verkligen är lycklig med det här. Och när. Den leder mig till saknaden. Den eviga följeslagaren jämte ensamheten.
//
