anger management
Man skulle kanske gå en kurs i anger management. Igår när jag skulle lämna det här kuk-kontoret, stänga dörren och larma kunde dörren inte stängas eftersom låskolven fastnat. Jag satte ändå på larmet som naturligtvis utlöstes. Upp från receptionen kommer en tjock ryss som spelar polis, sätter foten framför hissdörren sliter tag i min väska och kastar den i golvet, kräver att få se pass och vägrar förstå att jag defacto skriker den rätta koden - för han kan inte engelska. När jag kommer ner i receptionen - FASTHÅLLEN AV DEN HÄR MANNEN - trycker jag in den rätta koden och de säger okej, okej. Vid det här laget är jag så oheligt förbannad att jag spottskriker i örat på både larmgubben och nattreceptionisten. Jag fäktar med armarna som på tuppfäktning och skriker ocharmigheter som din feta jävla ryss och du luktar sopor och otvättad snopp. Därefter sparkar jag upp glasdörren som de där ryska ludren nu vill att jag ska ersätta. Ett sådant proffs jag är. Men dörren gick faktiskt inte sönder. Den skallrade bara i sina ramar. Jag har sällan varit så arg. Sällan.
Ilska har också svårare att rinna av mig generellt sett - jämfört med andra känslor. Förödmjukelse till exempel. Men det kanske bara är självbevarelsedrift. Glädje och tillfredsställelse rinner också av mig. Fort, fort. Som att jag var oljebaserad och lycka var vatten.
Jag tror kanske eventuellt att jag ska jobba lite mindre. Lite bara.
//
Bra slutledningsförmåga, där. Tid för återhämtning klarar ingen sig utan. Ingen.
