"Emma"
Det är Emmas ex som har hand om det där, upplyser de mig. Och alla tittar på mig. Jaså, säger någon och ler som att de missuppfattat ex i sammanhanget och tänker vad trevligt med lite svågerrekrytering. Det går ett tag och sedan vänder sig någon mot mig och säger - då kanske du kan ringa honom och höra? Jag mumlar - vi har inte precis den relationen. Något jag helst skulle slippa att mumla i det här forumet. Mumlet passerar dock obemärkt och jag får ett "Emma" efter den punkten på whiteboardtavlan. Jag antecknar inte denna punkt. Efteråt tar jag motvilligt kontakt med J och förklarar min belägenhet. Han ser dock inte alls detta som en belägenhet och ropar ut - Emma vill inte av privata skäl - kan någon annan?
Jag är som tolv år. Som står där. Och ser vädjande på de andra. Trötta och glansiga i pannan efter timme ut och timme in i det minimala konferensrummet med fönster som inte går att öppna. Det är kondens upp till midjehöjd som rinner längs rutan. Det luktar kaffe, svett och naturligtvis farbror i det där rummet. Mina fötter är svullna i höga, höga klackar och jag fryser om benen utan blodcirkulation. Va - säger han igen - kan någon annan? Jag är inte säker - men jag tror att ärendet bordläggs. På varuhuset Magasin runt hörnet köper jag en randig sak från Hermès som jag betalar med ett kreditkort som nu ligger i träda.
//
