glad midsommar
Det är liksom inte ens sorgligt - för det är så världsfrånvänt knasigt. Värmland. Längtar jag till. Jag är ju alltid där. Och My. Frun som lovat att inte ha roligt idag eftersom jag sitter bakom dammiga persienner på ett kontor i en västlig förort till Tallinn. Lenna Mari, Ülemeiste, Lõõtsa 2. För att vara exakt. Där är jag - om ni behöver mig. Väldigt icke lantlollechic faktiskt. Det är svinkallt så jag har ullkavaj och långbyxor och nya lackskor från Köpenhamn och den där randiga saken som ruinerat mig och som jag redan spillt tomatsalsa på. Jag ska jobba till sju - då ska jag på ärrborttagning och sedan ska jag och Riina försöka hitta svensk sill. Hon för att hon längtar bort, jag för att jag längtar hem. Vi ska dricka ohemult mycket vin och prata skit om Estland. Ja tror faktiskt att jag utan att överdriva kan säga att jag haft värre midsomrar än det här. Jag hatar den här högtiden. H a t a r.
Jag längtar tills någon står mig nära som kan ömma för mig och min motvilja för just den här dagen. Någon som kan vända trenden. När det händer ska jag ta ledigt på denna sommarens kallaste dag. Och omfamna skärgården, Pripps Blå och Abbas inlagda sill. Jag ska till och med ta en snaps. Och ha klänning.
//
