fan va ytlig du är emma
"Det är han jag dejtar lite" - är något jag frekvent börjat använda tydligen. Så när min omgivning hör det här så säger de oftast - vilken chock, vilket är en chock för mig. Men så läser jag lite här i bloggen och ser ju alla de där jag "dejtat" och alla har ju någon slags mening. Ja, alla. I plural - det har blivit ett par. Och ingen efterföljande dramatik á la Rikard egentligen. Utan mer - nej, men det här kanske inte var vår grej. Alternativt min grej - eller hans grej. Men allra mest har ju de där affärerna (världens tantigaste ord) flankerats av ett omåttligt spring på gubbrummet vilket också medfört att merparten av relationen - oavsett vart den börjat - har utspelat sig där. På ett eller annat sätt. Man vet att man träffat rätt när man vill stanna hemma istället. Vill man med oförändrad rolighetsångest överexponera fejset i de där speglarna på gubbrummet så letar man fortfarande efter något bättre. Nu vet man ju att detta bättre knappast överexponerar fejset på gubbrummet - men det är heller inte anledningen till det täta springet där. Det är något annat. Men att "mötas på gubbrummet senare" är inget för mig. Ge mig sinnesfrid nog att äta moules på Sturehof och gå hem. Ge mig en solig lördag utan att vakna i ett efterfesthärjat vardagsrum med en enda tanke i huvudet - sömn. Ge mig fler tankar. Ge mig hagaparken är säkert fint nu, det är en ny utställning på moderna och brunch innan klockan fyra på eftermiddagen.
Spy bar - absolut. Men de där sista timmarna fram till gryning har förlorat sin franska panamecharm de ägde i december. Jag vill ha dem men som ett inslag i ett annat liv. Inte som ett liv. Men jag är på väg. 14.00 imorgon lyfter jag. Med fler tankar i huvudet än vad jag ska köpa på acnebutiken att ta på mig på fredag.
//
