frostmo
Det här är en mycket märklig situation. Jag har aldrig varit med om något som ens liknar det här. Jag är h e l t ensam i ett främmande land. Nu är det för all del inte det som är det konstigaste - för det är förvisso stor skillnad men mest av godo. Det är okej att vara någon annanstans. Jag kan leva med och har vant mig vid den detaljen.
Och man kan ju vara hemma från krogen en helg - det kan man. Men vanligtvis gör man någonting som innefattar att man träffar någon man tycker om. Eller möter åtminstone. Man fikar kanske, tittar på film eller äter middag med någon. Man kanske tar en drink med någon som man kanske inte ens känner så bra eller går på bio med en kusin. Äter söndagmiddag i Älta och tar en promenad med någons hund. Man träffar föräldrarna på Ica och man skämtar grabbigt med en flyktig bekant på gymet.
En hel helg utan en enda människa närvarande som är bekant för mig är inte "skönt", "avkopplande" eller "lite härligt". Jag råkar gilla mina människor. Jag gillar kusinerna, mostern, tanterna och en och annan flyktig bekant gillar jag också. Jag gillar att titta på någon när jag äter middag och det betyder visst något att slumpmässigt träffa människor ur sin yttre bekantskapskrets på NK en sömnig söndag.
Jag är på Double Coffe. De har öppet dygnet runt. Jag kommer inte spendera så särskilt många fler helger här ensam. Nej, det kommer jag inte.
//
Å jag saknar kusin!
