spam?
Just nu. Just precis alldeles nu vill jag bara lägga mig ner och vägra göra någonting mer idag. Eller på hela veckan. Jag kan lägga mig i den där skinnsoffan borta i mötesrummet. Ta en tidning och bara lägga mig. Alternativt genast boka en biljett hem - rafsa ihop det lilla jag äger och aldrig, aldrig komma tillbaka.
Imorse hade taxichauffören ingen växel på min 500-lapp. Och i vanlig estnisk ordning blir han således sittandes och rycker på axlarna. Och väntar på något sätt på en universallösning. Jag blev ohälosamt arg. För det hänger ju samman med att jag var tvungen att släpa de där jävla väskorna längs hela jävla ankomsthallen och just idag - eftersom jag fryser som en hund - tog jag på mig både ulltröja och stora, stora blåa halsduken som jag virat flera varv och till det både kavaj och kappa. Och jag kunde förstås välja mellan att stanna - ta av mig alla de här attiraljerna och bära dem istället. Eller fortsätta gå. Och svettas ut helgen. Låta den rinna av mig.
För helgen har som vanligt präglats av att jag varit svår. Igen. För övrigt har jag inte sovit ensam i min lägenhet en enda natt sedan jag flyttade därifrån. Inte en e n d a natt. Det är inte bara sjukt - det är att vägra vardagen, att vägra må bra och att vägra komma nära någon enda människa. Du är här, men ändå inte säger O. Du sitter där vid din dator. Jag är överflödig för dig. Jag är spam. Och det är han ju. Från och till. När han är till tycker jag jättemycket om honom, när han är spam är jag fullständigt likgiltig inför om han hoppar ut från balkongen, sitter kvar, går och lägger sig eller demonstrativt klampar ut ur mitt liv för att aldrig låta höra av sig igen.
Det är många nätter kvar innan jag börjar från noll igen. Många direkttransporter från Arlanda till MAO på Vassa. Många sena nätter kvar på gubbhyllan och gästspel i Berns källare. Alldeles för många.
//
