tystnad
Jag gick ju hem tidigt igår. För att Edmund ville visa lägenheten för någon. Han kom tillsammans med ett par där kvinnan hade minkpäls, Hermés Birkin och oändligt mycket glitter och grannlåt i öronen, på fingrarna och runt halsen. Hennes man hade en mycket sober ullkostym på sig. En sådan som jag inte sett på någon i det här landet. En Sven Göran Erikssonkostym (vi såg honom på tågperrongen i Karlstad en gång, i den snyggaste kostym jag någonsin stått bredvid). Ryssar förstås. Att dessa två tittar på min lägenhet säger en del om den ekonomi det här landet befinner sig i. Där satt för övrigt jag i rosa tofflor med hjärtan på från Jysk och åt färdiggrillad kyckling med jordnötter och avokado. Jag pratade med mat i munnen och lyssnade på Stevie Nicks jättehögt.
När de gick sa jag goodbye och thank you och have a nice evening. Därefter gick jag till Doubble Coffe och där beställde jag te - sedan sa jag tack och hej. Det var runt sju. Därefter har jag inte sagt något. Förrän nu. Nu har jag sagt tre god morgon. How are you och thank you (det säger jag mycket och ler falskt).
Men nu ska jag erbjuda en chefsroll till en snubbe som har sketchers. Jag ska också vänligen med bestämt be honom att inte ha på sig sketchers. Mera. Mest för att ha något att säga. Få höra min röst. Interaktivera med människor.
//
