inte bästa helgen
När jag är här - som då ska föreställa något slags hem - så finns jag bara. Jag bara andas. Utan mål, mening eller syfte. Och allt som inte är att jobba är bara ett sätt att fördriva tid, att slösa bort liv. Jag har korta stunder av frist från den här känslan - idag på spa, på trappmaskinen på gymet och i hotellobbyn på swiss hotell där jag unnade min trötta kropp två glas champagne till middag innan de stängde klockan tio och jag vandrade "hem" genom tomma gator.
Och timmarna i "min" lägenhet sniglar sig fram. Känslan av att slösa bort livet är överväldigande. Jag screenar bort samtal som jag vet murar min ensamhet. "Var är du" är en fråga jag inte vill besvara idag.
Det värsta med att vara här en hel helg är ändå den enorma fokusen på mina tillkortakommanden som jag lyckas skapa i min ensamhet. För plötsligt får jag sådan ångest för det kroppsliga förfall som ju är oundvikligt när jag förväntas jobba dygnet runt. Jag kan omöjligen både jobba 14 timmar per dag, banta, sova mina stärkande 8 och träna regelbundet. Därtill borde man hitta tillfällen för att slappna av, tänka på något annat och därigenom blir en bättre människa på jobbet. Träning botar inte ångest längre - det gjorde den förr. Bantning går inte för jag är så förbannat hungrig hela tiden. Att äta ingenting barn, är inte att banta. Man bara äter fel och mer när man väl äter. Att koppla bort allt - görs endast med glada vänner och vin. Glöm det i Estland således. Glöm det.
Jag vill lova mig själv att det här är den sista lördagen e v e r som jag spenderar här. Men jag vet att det inte är sant. Och jag kan samtidigt inte komma bort ifrån att jag sov inatt. I 13 timmar. Vaknade utan baksmälla och med ett ansikte som såg piggare och friskare ut än jag sett på flera månader. Det skulle jag aldrig för mitt liv unnat mig i Stockholm. Stockholm har blivit dekadansens högborg. Jag vill ha både och! Ge mig! Jag vill ha sällskap, hälsa, respekt, kärlek, lycka, välmående, framgång.
Inkompatibla ting. Som det verkar.
e
