uppochnernerochopp
Det här jag gjorde igår eftermiddag fick mig faktiskt på lite bättre humör. Det fick det. När jag börjar räkna veckorna och insåg - det kommer bli bra det här. Och imorse när jag vaknade cirklade måsarna över kyrktopparna i gamla stan och himlen var sommarblå över dem.
Men där tog det slut. Väskan var så eländigt tung och de där ryska tanterna i blomståndet förstod inte alls vad jag menade och försökte inte förstå heller så till slut tröttnade jag, sa hora och tack för mig (såklart), och gick till Rimi och köpte födelsedagsblommor och billig rysk champagne till födelsedagsbarnen. Det gjorde mig ännu tyngre så jag tog en taxi till jobbet (naturligtvis). En Tallinka som kostar ungefär tre gånger så mycket som en av de där vita som ändå måste vända i rondellen vid Viru innan de kan köra norrut på Narva mnt. De har ingen hyfs med sådant här. Vatten kostar 1,50 EEK på Rimi och 30 EEK på Waynes en trappa upp. Det slutar alltid med att jag köper vatten på Waynes (naturligtvis).
Lagom svettig och sur kom jag till slut fram. Bråkade med Finn Air i en halvtimme och måste nu svara på inte mindre än 115 mail. 117 nu. 118.
Och vad trött jag är på den där E. Redan. Han var tjurig igår vilket jag till och med märkte. På mig. Tjurig på m i g! Han måste ha en skruv lös. Inget jag gjort mot honom förtjänar tjurighet. Och jag är inte rätt person att lägga en jobbig dag i knät på. Men det blir han nog varse. Som den fitta jag är.
//
