gråtmild
Idag har jag gråtit minst fyra gånger. Blivit blötögd cirka tre till. Det började redan imorse när den där fenomenale amerikanen rodde hem bronset med en bygelserie som, enligt kommentatorn, var världsklassgymnastik (jo han sa så) men ändå inte i klass med kinesen. Det förstörde lite att han liksom inte var bäst. Men ändå. Och så vann ju Kina och hela arenan stod upp och kinserna grät och den där bästa kinesen fick sin vendetta på den där japanen som alltid vinner för han fick ju bara pluttsilver. Samme kines är för övrigt ett år ÄLDRE än mig och då tänkte jag att det finns ju hopp för min karréövervikt. Ännu.
Sedan läste jag en vansinnigt bra blogg under förmiddagen och så mådde jag samtidigt lite sisodär och då grät jag en skvätt tilll. I smyg alltså. Och så tänkte jag att sådär bra skriver inte jag och då blev jag ledsen.
Och så nu när jag kom hem, lite i omgångar så där. Men till mitt försvar har jag både extremt lågt blodsocker efter träningen plus jätteont i magen. Något hormonellt troligen. PMS typ.
Nu lagar jag mat till mig. Eller ja, jag öppnar skinkpaketet och kokar två ägg. Tack mig själv. Så snäll man kan va.
//
Sedan läste jag en vansinnigt bra blogg under förmiddagen och så mådde jag samtidigt lite sisodär och då grät jag en skvätt tilll. I smyg alltså. Och så tänkte jag att sådär bra skriver inte jag och då blev jag ledsen.
Och så nu när jag kom hem, lite i omgångar så där. Men till mitt försvar har jag både extremt lågt blodsocker efter träningen plus jätteont i magen. Något hormonellt troligen. PMS typ.
Nu lagar jag mat till mig. Eller ja, jag öppnar skinkpaketet och kokar två ägg. Tack mig själv. Så snäll man kan va.
//
Kommentarer
Trackback
