klart slut
Idag är hela världen tillbaka på jobbet. Det känns i knäna. Det var köer på Johanneshovsbron imorse och ingen har bokat tvättstugan förrän klockan sex ikväll. På jobbet har chefen kostym igen (förra veckan körde han jeans och upprullade ärmar hela veckan) och ekonomichefen har lagt sig till med stora utgiftsminen. Den påminner väldigt mycket om Britt-Marie i syslöjden. Hon kunde det där med missnöje. När jag sydde ihop ärmarna på min icke mönsterpassade rutiga flanellskjorta och sedan kastade den i närmsta papperskorg höll hon på att smita sönder läpparna. Av purt missnöje.
Det är dessvärre varmt fortfarande. Fan. Stövlar redan inne på lästning, boots på sulning. Det är dags nu! Hallå!
Det kanske ger sig till helgen. I helgen är det liksom det sista vi kramar ut av sommaren. I Degerfors som av en ren händelse. Kräftor, leriga öltält och Vulkanmarknad (läs "marken"). Jag ska absolut åka hem med åtminstone ett tiopack strumpor med grisar på, en eller annan begagnad serietidning, polkagrisar och kanske ett halsband med en humörsten i. Eller en sådan där sol som var så modern på både kjolar och heminredning för några år sedan. Då när man även målade alla väggar i terracottaorange och murade upp kornblått kakel i hela köket. Vi laddar på fredagen. Hutlöst dyrt vin och mikroskopisk men sagolikt god toast skagen på Eriks. Skvaller om chefens tillkortakommande med en gravid och en värmlänning. Nu ska jag ringa och fråga om de har alkoholfritt vin på Eriks. Annars äter vi blodig chiliburgare i bardelen på Rouge istället. Det är så gott så vi struntar i att fråga om vinet.
//
