Britta Persson is (fortfarande) a blogger

De har trådlöst här. Och gymnastik på teven. Och - dessvärre - en ryss som heter Sergei som jag varit chef för tidigare. Pillerknarkande Sergei stinker sprit, rök och så kvalmigt av svett att jag håller andan när hans sveper förbi mig för att hämta en öl till. Han har kramat mig nu fyra gånger. Vad ska jag säga? Snälla Sergei - gå bort från mig? Är man dålig chef för att man demonstativt sätter sig vid ett annat bord och ringer sin mamma istället för att fråga Sergei hur han haft det? På sistone? Med pillrena och så. Jag tänker inte. Jag tänker att det måste vara helt okej.

Han missade dessutom precis sitt flyg och trots ovan nämnda beskrivning av Sergei är det av affärsmässig betydelse. Jävla klant. Han satt i businesslounge och åt upp en hel skål med kakor och missade därför planet till Köpenhamn. Han vill nu att jag ska lösa ut honom med en biljett så han först får flyga till Helsingfors och därefter till Köpenhamn vid midnatt. Biljetten kostar 6 400 och han måste lösa den själv. Det står i hans kontrakt. Dyra kakor. Och inte alltid råsnygga kontrakt åt de minst bemedlade. Även om jag faktiskt, bemedlad som jag är, tycker att han i det här fallet får stå sitt kast. På något sätt. För han såg vad klockan var  - men menade att han är här så ofta så personalen släpper minsann ombord honom på planet fast det på tavlan står "Departured".

I businessloungen i Tallinn har de till bjuds följande:
Vanna Tallinn
Tomatjuice
Grapejuice
Fyra sorters kakor - alla med choklad
Te
Kaffe
Ingen mjölk
Jordnötter
Öl - estnisk sort

Intressant kombo. De tar leg i dörren. Leg och boardingpass. Så att man kan bevisa att man har access till den här härligheten.

//