Britta Persson is (fortfarande) a blogger

Min kropp tycker att den har det så himla bra. Den tycker att det är vansinnigt praktiskt att vara sådär mjuk och följsam som den är. Den gillar det där extra runt magen och den bara älskar allt som finns på baksidan. Den tycker att den är en alldeles makalöst frisk och sund kropp som förutom att vara rätt snygg också är funktionell. Den kan till exempel cykla jättefort, gå jättelångt och lyfta jättetunga saker. Den passar i många olika färger och den är en alldeles lagom storlek, sisådär mediums övre regioner. Förutom det kan den äta nästan vad som helst, andas in allsköns föroreningar och ta emot massor av blodtryckshöjande substanser utan att för den sakens skull se så annorlunda ut.

Men se vi går i otakt. Vi två. Vi är inte alls överens om hur livet på bästa sätt bör levas och vi harmonierar inte alls när det kommer till storlek, dess skvalpighet och rundade former. Det har gått så långt att vi direkt motverkar varandras tröstlösa försök till förändring. Kroppen - ja den vägrar att bli hård och väga 49 kilo emedan jag vägrar att acceptera hur FUL den är. Vi ska nu börja i parterapi. Vi två.

//