bonjour tristesse
Franska män är inte som andra män. Nej, det är de inte. Om vanliga män, som inte är franska, beter sig oresonligt och har svårt att prata med kvinnor som vore de något annat än just det - kvinnor - ska vi inte ens prata om franska män. För det finns tydligen bara två sorters kvinnor, "cheap whores" och "loved ones". J har kunnat konstatera att jag inte är det förra. Jag är alltså "love", "dear" och "beautiful". Alltid ett epitet. Eller Emma med eftertryck. Emm-a. Han tycker jag förolämpar mig själv när jag säger Ämma. På bred värmländska. You should'nt say your name like that, säger han. Emm-a.
Fransmannen har även bestämt sig för att istället för att jaga, ska han jagas. Han gör det genom att enbart använda futurum när han pratar med mig. "Tomorrow we will see each" (aldrig eachother, each). "You will meet me after work" (hans "work" of course). Jaha. Vad svarar man på det? Nej? Då vänder han nämligen på det. "You will meet me because I need you, love".
WTF. You're driving me crazy, säger jag. "Yes, love", säger han då. Inget mer. Bara "Yes love".
//
