hejdå v-land
Jag ska leta nyårsklänning imorgon. Det ska bli något jag kan ha på mig flera gånger. För jag hatar nyår och vill inte lägga en enda krona i den dagens fond. Jag ska leta skor också. Skor jag kan ha andra kvällar också. Och kanske dagar. För att riktigt ta udden av innebörden. Jävla skitdag. Det där.
Jag åker hem imorgon. Till mitt hem. Harry och jag har gått färdigt. Och i ärlighetens namn har vi inte gått så mycket. Matstrejkande kroppen har börjat äta igen. Jag ska sluta samma minut jag kliver av tåget. Belöna mig med Back-kappan och tänka på den varje timme av hunger. Köpa den i small och hoppas att axlarna sjunker in, armarna förtvinar en smula och benen helt tillintetgörs. Blir patetiskt små.
B har varit så ledsen i jul. Attackledsen, vansinnesledsen, tröstlöst ledsen. Och jag har varit den kloka, den samlade, den som berättar med myndig röst att ensamhet, kära du, är något man måste lära sig att leva med. Som talar om att sådana här saker - de går över. Med tiden. De mattas av och dör ut alldeles av sig själva.
Det var rent surrealistiskt.
//
Älskade vän. Sluta larva dig, ät mat och ge dig inte belöningar för att du klarar att vara utan mat. Det är sjukt. Själv har man influensa av den värsta sorten o mår uselt. Börjar undra över livet och varför jag inte får vara frisk typ någonsin!
nyår är överskattat. Jag håller med.
trist att efter snabbläs av blogg se att du har två stora problem; 1. du KAN inte gå vidare, men fitta släpp han nu. 2. ät för fan, annars dör du. kommer inte läsa här mer. fy fan. tyck mer synd om dig själv nu så ses vi aldrig mer.
