nyårslöften
Jag avskyr nyårslöften. De går aldrig att hålla. Att man lovar saker som att börja träna, sluta röka, gå ner tio kilo, sluta dricka kaffe och vin och börja pensionsspara. Det är meningslöst. Jag vill inte lova det. Därmed inte sagt att jag inte vill (fortsätta) träna, gå ner tio kilo, sluta dricka något annat förutom vatten, sluta storhandla på seven eleven, sluta komma hem halv sex varje gång jag går ut, sluta köpa sms-biljetter med mobilen, sluta slänga smutsiga underkläder på golvet, sluta att alltid ha så stökigt hemma, sluta att aldrig, aldrig spara en enda krona inför mera bistra tider. Men det där fungerar inte på mig. Framför allt inte eftersom jag har så sjukt lite förtroende för den där dagen som helhet betraktat.
Men jag har ett nyårslöfte. Jag ska börja leva varenda dag. Se livet som ett flöde, inte som en resa som liksom aldrig tar slut. För den gör inte det. Jag ska sluta tänka på nästa dag idag. På nästa vecka denna vecka, på nästa år i år. Ska jag gå ner tio kilo måste jag göra det varje dag. Varje dag är första dagen i strävan mot ett mål. Varje dag är man lika motiverad som den dag man började. Och att man aldrig kommer i mål får vara själva resans mening. Jag ska leva mera spontant. Alltid bejaka semesterkänslan. Den som gör att man liksom inte bryr sig om oviktiga ting. Som att tvätta när man kan bli ordförande i ledighetskommittén och sammanträda på sömnigt Sturehof en lat söndag. Som att tacka ja till ett glas vin till när man vet att man borde gå hem för att orka upp dagen efter. Som att säga "ja" när någon vill sova med mig i sina armar, fast det redan blivit morgon istället för natt. För att man hellre lever de timmar som är kvar av DET dygnet istället för att invänta nästa. Man borde vakna varje dag och undra vad man ska göra för att inte vara besviken när man går och lägger sig på kvällen. Blir jag lyckligare av att storhandla på Ica Kvantum istället för på seven eleven? Av att gå ner tio kilo? Att inte ha underkläder på golvet? Ibland måste man kanske tvätta, men inte just nu. Inte idag, inte när någon väntar, när något annat hägrar. Man kan tvätta en annan dag. Unna sig lyxen att slänga hälften av tvätten. Den som inte är värd att vika mer.
Jag vill leva så. Jag vill leva nu.
Ja det låter väldigt livsbejakande och fint alltihop, men när ska du komma över tjatet om vikten? Du är ju så löjligt smal så jag tar alla dessa kommentarer om din vikt som ett personligt hån. Vad kan du väga nu? 40 kg mindre än moi? Sluta för helvete. Du är ju vacker som du är.
