smalhets
Idag är det mindre bra faktiskt. Det gör ont i magen, jag har sovit alldeles för lite i en vecka nu och halsen känns svullen och jag är kissnödig hela tiden. Och så alla sjukdomar runt mig. Han som dog och hon som inte får göra det. Farliga prickar att skära bort och foster som kroppar stöter bort. Som att fostret var en gigantisk tumör som kroppen i ren vämjelse säger ska bort.
Och så det här gråa. Himlen och träden och sörjiga marken och tunnelbanan och människorna. Och kylan är grå. Jag vill köpa mig något med en färg. Kanske en hatt med en röd lampa i som kan göra det gråa alldeles rosa. Vad mycket finare det skulle vara. Och det där blåa under ögonen på mig skulle bli friskt rosigt.
Tur jag är smal i alla fall. "Men va smal du har blivit" sa S i köket nyss. Utan att veta om att kroppen numera matvägrar. Utan att veta om att det är precis detta jag är ute efter. Smalhet och smalhets lyser upp det gråa.
//
