Britta Persson is (fortfarande) a blogger

Jag tror att Götgatan hunnit uppfatta att jag blivit snällare, och blivit snällare tillbaka. Imorse när jag i vanlig ordning gick till Seven Eleven vid halv tio-snåret (ja, jag har börjat droppa in till kontoret vid tio-tiden) för att köpa kaffe fick jag kaffet gratis. Du är ju här jämt - se det som en stammispresent, sa butikschefen. Gratis kaffe alltså. Tack, sa jag lite matt och tänkte att nu är hela helgens tur och lycka förbrukad. När jag ska gå, med dator, två väskor, DN och gratiskaffet, reser sig en äldre dam upp från en av de där barstolarna vid fönstret, ställer ner sin kaffe och går och öppnar dörren åt mig. Jag är fortfarande inte lyrisk över den här plötsliga vänligheten, men jag ler tacksamt och klämmer fram ett tyst "vad snäll du är".

Ute på gatan dröjer det bara ett tiotal meter innan jag stöter ihop med den där skäggiga killen som jag aldrig lyckas lära mig namnet på ens. Vi ses nästan varje dag på Götgatan. Hej säger vi, eller så ler vi en kortis. Vi känner inte varandra, men vi festade en gång på Village när jag som av en ren händelse badade i champagne på ett bord där jag sedermera dansade barfota tills klockan slog fem och jag gick hem och somnade med skorna på ute på min balkong. Hej, säger vi i alla kostymighet på Götgatan sedan dess. Idag stannade han upp och klappade mig på kinden. Hejje, sa han. Va fin du är, jag såg dig från långt där uppe ifrån, sade han och pekade upp mot backen jag kom ifrån. Va, stammade jag. Du är jättefin, fortsatte han. Håret, halsduken, jag vet inte. Ha det så bra ropade han sedan, gav mig en hastig kram och försvann.

Jag har knappt hämtat mig när jag går in i det där nya bageriet som till och med skyltar med sitt bröd i fönstret. Sådant där bröd med nästan bränd skorpa. Som man ser i medeltidsfilmer. Mm, tänker jag, nu blir det fiberrik macka med ost. Och kanske kalkon. Men icke - inga färdigbredda mackor. Åh, sa den äldre damen där inne och lade huvudet på sned som att jag såg ut som något hämtat från Frostmofjällen Vill du ha en bulle istället? Ja, pep ja, varpå damen GAV mig en bulle. Gratis. Det var dessutom den godaste bulle jag någonsin ätit. Massor med saffran i och mjuk och lite varm på insidan.

Så nu har jag liksom inte så mycket att vara olycklig för. Och jag ser fram emot en snäll helg. Utom mot dem som inte förtjänar det.

//