a time and a place
Det finns tider när det är Berns, Riche och spontanmiddagar på Sturehof som är sinnebilden av the shit. Nu är "the shit" den där långa, långa promenaden med Harry. Det är bad med honom vid kärleksudden och att plocka fästingar från hans vita päls på campingen. Hos campinggäster i adidasshorts och bar överkropp. Sådana som kilar in i husvagnen och hämtar en skål vatten till en hund som ser trött ut. Tänk att de har sådant där inne i den där. När de åkt långt. Ja, poslinsskålar alltså. "Älskling, hämtar du en skål till hunden". Som att man hade det i bakfickan alltid.
Middag idag, i oändligt trevligt sällskap på balkong med så många associationer till det förflutna att kommentarer som "minns du då 1993 när..." blir i det närmsta patetiska och ändå så familjära. Behöver jag mer? Ja, förstås. Men inte nu.
Imorgon hämtar de 25 kilo kräftor från Vänern. Till kräftskivan. Kommer M undrar de, igen. Det var då fan.
//
Ringde just Älta men de hade inte tid med mig! De skulle äta middag. Lojmat. Utan mig.
Arghhhh!
Vad i håvete gör jag här bakom mjölkfärgad persienngardin och med smulig röd matta från IKEA på golvet? Utan Wilda som nog också skulle få vatten av bara överkroppar på campingar!
en vecka kvar nu. eller fyraochenhalvdag om man ska vara ärlig. sen är det semester på riktigt. för första gången sen gymnasiet. euuuh vad jag ska vila.
