ett skepp kommer lastat
Jag har semester. I fyra veckor. Ändå är jag otroligt stressad. Imorse gick jag upp 8 och sen ut runt Degernäs inför vibben 20 i 10. Men jag gick fel. I skogarna där jag är så gott som född. Istället för skynda över Ramshöjden direkt när jag kom från lilla Degernäs gick jag ut mot Talludden och tog en extra sväng. Jag halvsprang förbi Per Norsteds hus och My hittade mig vid Vallarondellen precis när jag gett upp vibben. Sedan vibb i alla fall och i ilfart till PK:s för att köpa tidning och jordgubbar till frukost på mormors uteplats. Jag glömde dock nycklarna i Mys bil och även mobilen som låg hemma och ringde. Jag fick ringa Lennart OCH Vibbhälsan och slutligen få tag i My som lovar lägga nycklarna i brevlådan. Så efter frukost hos mormor som i och för sig inte var så stressigt går jag hem med en ofantlig värk i arslet efter vibben och hittar brevlådan tom. Försöker lönlöst nog att bryta mig in utan att katterna ska kunna smita ut, men eftersom inget numera får komma ut kan tydligen ingenting ta sig in heller. Efter att ha gett upp och insett att jag får kissa i skogen och dricka vatten ur biltvättarslangen hela dagen hittar jag en jävla lådsamling som Posten slängt upp precis vid det röda huset i rondellen. Där är de! Nycklarna! In för att hitta att jobbet ringt 4 gånger om diverse fakturarelaterade frågor och jag tvingas sätta på den här skiten för att hitta på svar på frågor jag struntar i. Mer stress. Nu måste jag hänga tvätt och det är sol ute. Nagellacket är avskaft och jag måste upp till mormor med böckerna hon fått av moster. Jag har också lovat My att åka in till Showroom och kolla rean och så ska jag vakta Harry när pappa ska måla färdigt nere hos Anders. Ikväll ska jag och My kvällspromenera i Råbäck. Innan det - middag. Jag borde duscha nu. Och kanske skrubba mig? Är det så här det är att vara ledig?
Men än längtar jag inte hem. Det här är ju hem. Skeppa hit ett par favoriter bara. Eller åtminstone en.
//
Men än längtar jag inte hem. Det här är ju hem. Skeppa hit ett par favoriter bara. Eller åtminstone en.
//
Kommentarer
Postat av: mostern
Tänk om man skulle köpa sig ett litet hus vid Möckeln... kan väl inte vara så fasligt dyrt? Mostern håller på att bli nostalgisk här i förskingringen, trots nyinförskaffade, turkosa balkongmöbler som kontrasterar bjärt mot den smutsgula fasaden mittemot. There's nothing like home!
Trackback