Britta Persson is (fortfarande) a blogger

Man tänker ju att man ska ta sig upp vid 8 åtminstone. Skriva lite på förmiddagen, ta en snabb promenad med Harry runt Degernäs och sedan däcka i soffan en timme. Innan jordgubbsfrukost i momors berså och sträckläsning av någon lagom ondsint deckare i en solsäng vare sig det är sol eller inte. Men icke. Jag vaknar motvilligt vid halv elva-snåret av en katt som springer sprintlopp mellan sängstolparna, en kissnödig hund och minst två telefoner. Högst motvilligt hasar jag till mormors berså i gummistövlar och velourbyxor och kommer inte därifrån förrän halv ett då jag däckar i soffan. Utan nämnda hurtfriska powerwalk i skogen.

Först vid fem vaknar jag till liv, företar mig sagda powerwalk, däckar i soffan och skriver sedan till långt in på småtimmarna. Noga vaktad av Harry som tycks tro att jag är i 8-årsåldern alternativt utsatt för våldsamma hot. Han sover vid mina fötter ständigt, eller - när jag stängt dörren - strax utanför den. Han tittar storögt på mig när jag skriver fast det ljusnar bakom Olssons garagetak.

Det är lite långtråkigt dock och Mallorca är överallt. Alla är där, har varit där eller ännu värre - ska dit. Jag tänker att jag i det här läget antingen kan gå till vårdcentralen och beställa Kåvepenin eller åka till London och köpa en groteskt dyr handväska som jag sedan bär hem i en beige dustbag men ett kreditkort i fickan som liksom pulserar av överanvändning.
//