Britta Persson is (fortfarande) a blogger

Jag hatar rea. Allt gult som ligger i skrynkliga högar och kostar 400 kronor. Allt kostar 400 kronor. Eller så är det 30 procent på 1 200. Ville man haft det hade man väl köpt det redan? Det gula? NU vill man väl inte ha gula grejer? Nu vill man ha den där ullkavajen med skinnskärp i midjan och se ut som att man bor på ett gods och jagar räv på helgerna.

Jag hatar att blogga också. Det är urfånigt.

//

Jag vet inte om ögonen sjunkit in i sina hålor eller om allt grönt guck satt på röven tidigare. Smal är jag i alla fall. Var och köpte nya jeans igår för att fira. 28! Jag blev så lycklig att jag köpte två par. Gud va tajta sa jag till expediten som menade att det går över nästa vecka. Nästa vecka? Det är ju då det börjar. Smart att köpa jeans bara fyra dagar efter tillfrisknande efter mycket, mycket ond magsjuka. Verkligen. Det blir så bra storlek då.

Igår hade jag på mig jeans som vanligtvis är en skapelse av hin håle himself - så tighta är de. När de där stela strumpbyxorna ska på måste jag gå ut på balkongen. Det rinner svett,  den där trånga lägenheten där solen gassar in känns snarast som en bunker. Igår hängde de i arslet. Men det är förstås en tidsfråga. Jag lever på lånad hängrövstid.

//

ALLT ser gott ut i affären. Det är som att jag aldrig fått äta. Naturligtvis hemfaller jag åt välbekanta ting. Som signalerar skolavslutning på verandan med plasttak. Jordgubbar, grädde, vattenmelon och gul saft. Men också korv, gräslök, potatis och kött som dränkts i marinad. Jag kommer ut från affären - för tredje dagen i rad nu - 600 kronor fattigare. I påsen har jag 32 olika sorters läsk, färskpressad granatäppeljuice och körsbärsdryck från Saltå Kvarn. Jag har fyra olika sorters färskt bröd, färsk fisk, färska örter och chilimarinerade oliver. Jag har färska blåbär, lime, svenska äpplen och jordiga morötter från Skåne. Jag har fyra olika sorters tvålar som luktar syrén, hallon, vilda tranbär och gröna äpplen. Jag har nötter, saltade och osaltade, jordnötter med skal och utan, hela valnötter och krossade hasselnötskärnor. Och fil! Yoghurt med jordgubbssmak och en ny drickyoghurt med smak av mango som imman rinner av. På vägen hem dricker jag Loranga och Redbull.

Magsjuka - det nya svarta.

//

Det är lättare nu. Att jobba. Jag jobbar igen. Har inte läst en enda blogg idag, än mindre bloggat själv. Jag har inte lyssnat på radio och inte googlat på något icke-jobbrelaterat. Jag har jobbat som aset. Ja, om man bortser från att jag imorse, när tåget anlände en och en halv timme sent, drack en latte i solen i grodan ro. Rev ut ett middagsrecept ur DN och köpte nya tights eftersom jag fastnade med nageln i de gamla och gjorde en reva. Bortsett det då.

Det är Värmland. Tror jag. Som har ålat sig framför mig som en thailändsk hora i helgen. Fjäskat, lockat och pockat och lagt upp smash efter smash. Det är både människorna, stranden och vattnet som luktar dyig insjö. Det är gamla, gamla vänner och vetskapen om deras ständiga närvaro. Det är riktiga vänner och ett sätt att alltid umgås som är oöverträffat. Det är både föräldrar och barn. Mor- och farföräldrar, syskon och mera barn.

Jag vill hem varje helg när det är 30 grader varmt. Till hunden. Till mölle. Till att cykla hem genom ljumma natten efter rom och cola hos dem som är själva definitionen av uppväxt på landet. Ja, det stod förvisso en polisbil på granntomten när jag cyklat hem genom ljumma natten färdigt. Hämtade den hemmavarande och psykiskt sjuka 56-åriga sonen i röda huset. Jag och mamma stod bakom syrenbusken och bevittnade tragedin. Åt limpmackor och gick sedan in till oss. I det tysta, tegelhuset . Vi tog med oss den hungriga hunden och somnade strax därpå.

//