mera blogg - mindre tid
Det är lättare nu. Att jobba. Jag jobbar igen. Har inte läst en enda blogg idag, än mindre bloggat själv. Jag har inte lyssnat på radio och inte googlat på något icke-jobbrelaterat. Jag har jobbat som aset. Ja, om man bortser från att jag imorse, när tåget anlände en och en halv timme sent, drack en latte i solen i grodan ro. Rev ut ett middagsrecept ur DN och köpte nya tights eftersom jag fastnade med nageln i de gamla och gjorde en reva. Bortsett det då.
Det är Värmland. Tror jag. Som har ålat sig framför mig som en thailändsk hora i helgen. Fjäskat, lockat och pockat och lagt upp smash efter smash. Det är både människorna, stranden och vattnet som luktar dyig insjö. Det är gamla, gamla vänner och vetskapen om deras ständiga närvaro. Det är riktiga vänner och ett sätt att alltid umgås som är oöverträffat. Det är både föräldrar och barn. Mor- och farföräldrar, syskon och mera barn.
Jag vill hem varje helg när det är 30 grader varmt. Till hunden. Till mölle. Till att cykla hem genom ljumma natten efter rom och cola hos dem som är själva definitionen av uppväxt på landet. Ja, det stod förvisso en polisbil på granntomten när jag cyklat hem genom ljumma natten färdigt. Hämtade den hemmavarande och psykiskt sjuka 56-åriga sonen i röda huset. Jag och mamma stod bakom syrenbusken och bevittnade tragedin. Åt limpmackor och gick sedan in till oss. I det tysta, tegelhuset . Vi tog med oss den hungriga hunden och somnade strax därpå.
//
