privacy options

Jag raderar gamla mail idag för min inbox är full. Nej, jag brukar inte arkivera - när fan ska man läsa dem liksom? Hela mappen "privat" är nu fullständigt raderad. Jag vill aldrig läsa den igen. För det börjar med mjuka, varma meddelanden av uppmuntran, stå på dig och du är duktig. Hej, jag saknar dig, vi ses väl sen och du är fin. Sedan en stilla vädjan om att det ska bli som det var. Kan vi inte sluta? Det här förstör mig och jag är dysterkvist idag men du kan hjälpa. Sedan blir den vädjan nästan panikartad för att därefter helt avta. Med två korthuggna mail om ett icke efterlängtat möte. Sura och tvära och enkom i syfte att göra upp om lämplig mötesplats. Det sista är ett jag vet att det här är över. Därefter inget. Inget svar, inget mera mail.


Det är borta nu. Hela dokumentet. Hela mappen. Jag har ingen mapp för privat längre. Jag tänker aldrig återupprätta den igen.


//


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0