right here waiting for you?
Vad är det med kvällar? Det är mörkt och erbarmligt ensamt. Det är märkligt för jag har aldrig haft ångest för det förut. Den har kommit nu 2008. Det har kommit eftersom jag vet att ingen sitter hemma hos sig och tänker på mig.
Jag lyssnar på helknäpp musik och vill egentligen trilla av stolen för jag är så trött. Men jag mailar med min chef istället. Gå och lägg dig, säger han. Med smileys. Jag hatar folk som gör smileys. Det är ett sätt att gömma sig bakom det faktum att man inte med ord kan uttrycka samma sak. Ett banalt sätt att uttrycka sig på.
Men hallå, nu lyssnar jag på Richard Marx - Right here waiting for you? Jag måste skämta. Halv tolv en måndagskväll. Jag tänker på Kia när jag hör den typen av musik. En kompis vi alltid sov över hos när vi var tonåringar - jag och M. Vi lyssnade på Absolute Love när vi skulle sova. När vi vaknade fick vi rostat bröd med marmelad. Där vi satt med Zinkpasta på hela näsan (mot finnar för övrigt, mycket effektivt). Kias familj hade ett barskåp med enbart orörda flaskor med hallon och bananlikör och annat läskigt. Det minns jag också väldigt tydligt med henne. Vi drack hallonlikör när hennes föräldrar var på middag. Vi blandade ut det med 7Up och kollade på Ghost. Patrick Swayze som dog och Demi Moore i snickarbrallor. Sedan fyllde vi på hallonlikören med nyponsoppa, ringde några hotlinesamtal, klämde lite finnar och satte på Absolut Love.
Tja, man var åtminstone inte ensam.
//
