charmig?
Det blev definitivt hejdå. Och det gör ingenting. Det är lite trist bara. Lite kallt i min säng. Men förstås lika bra. Såklart det. Nu kan jag ju återgå till mitt vanliga liv. Läsa på kvällarna istället för tv, träna, gå på stan sent när NK nästan stängt, städa min lägenhet eller strunta i det och ha ett normalt antal handdukar att tvätta på söndagskvällarna. Om det inte blivit som det blivit hade han ju börjat kräva saker av mig nu. Han sa det igår! Kom och titta på mig när jag spelar, kom hem till mig ikväll och så "gubbkvällarna". Det orkar jag verkligen inte.
Synd att jag inte kan ha lite mer ångest. Jag blir så smal när jag har ångest. Som en liten tarm bara.
Nu har jag bara lite, lite ångest. Lite ensamångest och den äter jag oftast bort. Lussebullar, oljeindränkt thaimat till lunch varenda dag och tonvis av smörgåsar.
//
