omedelbar behovstillfredsställelse
Man vill ju vara ensam ibland också. Konstaterades krasst på söndagen. Med referens till där oskrivna regeln som säger att har man setts på söndagen så ses man inte på måndagen såvida någon inte ska åka bort. Har man setts på fredagen och "aktiverat" sig tillsammans gör man något "eget" på lördagen.
Idag skulle vara ensamtid. Tvättstugan, opretentiös mat, boken framför tv utan ljud, välbehövlig sömn utan att bli väckt av någon annans drömmar (mina).
Men så blir klockan nio och allt det där man måste göra ensam är redan gjort. Man har redan badat, målat naglarna, diskat femdagarsdisken och känt sig lite ensam i minst en halvtimme.
E: Hej, vad gör du
O: Längtar du efter mig?
E: Mm.
O: Fast vi ska ju inte se idag?
E: Nej.
O: Fast jag är utanför dig nu.
Och om han bara varit någon annan, något annat. Om han bara hade krupit under mitt skinn. Skulle jag ha kastat mig in i den där famnen. Och gett honom en stående inbjudan till mitt liv.
//
