största möjliga tysssstnad
Dåliga utsikter för sömn idag. Jag kanske är utvilad? Men mest vill jag inte sova ensam. Jag behöver kroppen. Den har nämligen börjat hjälpa. På riktigt. Kroppen. Det måste inte vara kärlek för att kroppen ska hjälpa. Det kan vara en människa. Bara.
Du luktar människa , sa J. Och jag vet vad han menar. Det räcker så.
Imorgon ska jag fråga varför vi är osams. För jag vet inte. Det är jobbigt bara. Som en vagel ungefär. Det är jobbigt för att det borde vara jobbigt. För att det ska det. Mer vet jag inte. Det är kanske därför som jag inte sagt något på ett och ett halvt dygn nu. Till någon egentligen. Jag har messat lite sparsamt, kastat ur mig några stavelser på msn och kommenterat någon grej på facebook.
I övrigt har jag varit tyst.
//
Det är ett konstigt år.
Uppbrott.
Återvändande.
Rannsakan.
Det måste ju leda någon vart.
Rimligen.
