haru ångest?
Jag kritiserar en kille jag känner på hans blogg. Han säger att han lämnar ut sig - jag säger att han är opersonlig. Jag säger "säg för fan vad du har ångest för". Skrik ut den där skiten - så känns det lite bättre sedan. Här är min:
Att M på riktigt, sju dagar efter nyårsafton, gör slut eftersom jag går in i en minivägg. En "det får vara bra nu"-vägg. En "varför kan du inte älska mig så som jag behöver bli älskad"-vägg.
Att M sitter hemma på kvällarna och myser med någon annan. Som det kanske kommer fungera att leva med. Det är ångest per timme. Omedelbar ångest. "Har du det bra har jag det per automatik dåligt"-ångest. "Min lycka förutsätter din olycka"-ångest.
Att jag inte vet längre om eller vem jag längtar efter nu i november. Jag vet ju bara att när det snöade idag när jag skulle gå hem så ville jag dö lite. Och krypa upp hos någon. Men jag vet inte vem. O? Nej, jag tror inte det. Någon som är varm. Som inte tycker att jag är fullt så outhärdlig fast jag blir ledsen när jag blir besviken. Som inte tycker att jag är outhärdlig. Punkt. Att känna sig outhärdlig är lätt det sämsta bland idel dåliga ting.
Att jag vill ut ur kroppen jag bor i. När jag är ensam.
Att jag inte alls ser ut som att jag har ångest. Fast jag har det.
//
Att M på riktigt, sju dagar efter nyårsafton, gör slut eftersom jag går in i en minivägg. En "det får vara bra nu"-vägg. En "varför kan du inte älska mig så som jag behöver bli älskad"-vägg.
Att M sitter hemma på kvällarna och myser med någon annan. Som det kanske kommer fungera att leva med. Det är ångest per timme. Omedelbar ångest. "Har du det bra har jag det per automatik dåligt"-ångest. "Min lycka förutsätter din olycka"-ångest.
Att jag inte vet längre om eller vem jag längtar efter nu i november. Jag vet ju bara att när det snöade idag när jag skulle gå hem så ville jag dö lite. Och krypa upp hos någon. Men jag vet inte vem. O? Nej, jag tror inte det. Någon som är varm. Som inte tycker att jag är fullt så outhärdlig fast jag blir ledsen när jag blir besviken. Som inte tycker att jag är outhärdlig. Punkt. Att känna sig outhärdlig är lätt det sämsta bland idel dåliga ting.
Att jag vill ut ur kroppen jag bor i. När jag är ensam.
Att jag inte alls ser ut som att jag har ångest. Fast jag har det.
//
Kommentarer
Trackback
