Britta Persson is (fortfarande) a blogger

Var extremt tidig till Arlanda idag för det brukar alltid vara packat med folk. De som ska åka någonstans på riktigt. De som ser förväntansfulla, och lite salongsberusade ut, i kön till incheckningen. De som måste kasta solkrämer vid säkerhetskontroller. Men idag var det knappt någon före. Till någon kö. Jag fick snällt kasta kaffet jag just köpt vid säkerhetskontrollen och fick sedan äran att köpa en timmes internet för inte mindre än 80 kronor. För att svara på mail och "utnyttja tiden" som J skulle ha sagt. Enda trösten förstås att jag inte sitter vid en gate med de som har förväntan i blicken. De salongsberusade. Jag sitter med en hoper danska affärsmän och två ryska kurirer. Här finns också en och annan sömnig hemvändare och minst fem odefinierbara resenärer. Sannolikheten för att någon av dessa ska semestra är försvinnande liten.

Jag längtar redan hem. jag är inte rustad för att uträtta något. När allt egentligen hänger på dessa tre dagar. Tre dagar! Det är allt vi får. O vill ses fredag kväll. Herregud. Jag kommer svimma av utmattning redan i taxin. Sjuk är jag också. Magknip och TBC-hosta. Nästan.

Tänk om någon betraktade mig hela tiden. Bara tittade på mig och vad jag tittar på. Tänk om någon försökte räkna ut vad jag tänker. Det skulle se helt sjukt ut.

Tur att jag ska till Tallinn ett tag.

//