dille
Jag har dille på Kent. Fast jag blir irriterad över konstiga textrader. Det är så skitnödigt ofta. Men jag lyssnar. Och lyssnar igen. Och mera. Lyssnar jag. På verkligen. Om och om igen. Jag går uppför hammarybacken och lyssnar. Och blir arg. Jag flyger upp ur sängen tidigt på morgonen. För att komma undan. Och lyssnar. På jobbet. Oavbrutet. Lyssnar jag.
Det är så det ska vara
Det är så vi vill ha det.
Nu
//
Kommentarer
Trackback
