snäll
Är det det jag är nu? Snäll? Mot mig. För det jag ska göra nu klassas väl som det? Snällhet och någon slags ödmjukhet inför allt det där livet som jag har kvar att leva. Innan det vänder.
För egentligen vill jag inte, men det är ändå snällhet. Har jag hört.
För övrigt ser jag rent förjävlig ut idag så det är sämsta dagen för snällhet. Ögonen är blanka och jag har gått och inbillat mig hela dagen att jag är jättesjuk. Fast jag vet inte. Det kanske bara är kallt och att det är därför jag fryser? Jag kanske bara har fått något i ögat? Och att man är blek nu är kanske ingen skräll längre. Och efter helgen. Unnar jag ingen solbränna.
Vad ska man säga, det var en lång helg.
//
Kommentarer
Trackback
