back in business?
Vid ett tillfälle, jag tror det var sista dagen på stranden, dansade jag (ja herregud) i sanden iförd endast trosor och hatt. Bara. Sammanlagda accessoarer således trosor, hatt, fransman vid namn David (Davidd-ö) och ett sandigt glas med ömsom rosévin ömsom Pina Colada. Jo, det är sant. Framåt fyrasnåret var jag så full att jag hade blivit utslängd från Spy Bar any day. Men ingen kastade ut mig på stranden utom Daviddö som lärde mig att avspisa envisa strandförsäljare på franska (till min stora en-fisk-som-heter-Wanda-förtjusning) och kastade mig därefter i havet, med glas och hatt och allt.
Jag gillar Franskrike och jag älskar stränder där man betalar för sitt uppehälle. Inte själva betalningen kanske. Men hur trevligt det är med rosévin på planka framåt eftermiddagen (nåja, eftermiddag är ett relativt begrepp i Frankrike).
Jag hade tänkt att det nu är dags att vila lite, jobba som besatt och sluta blogga för att istället skriva annorstädes. Men det blev inte riktigt så. Jag v i l l inte jobba. KAN inte jobba och jag flyger till Stockholm via Vilnius redan imorgon bitti. Ett möte i Vilnius, fyra i Stockholm, extern jobblunch på Sturehof och sen vin på närmsta uteservering med en David av timidare slag (så är inte heller jag fullständigt charterurflippad på stockholmska krogar). Jag emotser ett dygn med cirka tre timmars sömn (eftersom porrklubbarna på gatan nu har briserat fullständigt och är så fulla att minst 60 personer trängs i gränden mellan tre och sex varje natt). De röker, skriker och kastar flaskor och knullar och slåss och bråkar och skrattar och super. Rakt in i mitt sovrumsfönster. Ready for takeoff 05.15.
Jag har det konstigaste liv jag vet.
//
