får jag komma in
Jag har blivit så känslig mot det här med kärlek. Jag blir liksom varm som av en filt. Det är som att det inte gör något att jag ska dö. Att det ska ta slut alltihopa. När det kan vara sådär. Det är både kärlek jag vet mycket om, kärlek jag känner själv och kärleksutövning mellan människor jag alls inte känner. Som bilden på Filippa och Fredrik Reinfeldt i Aftonbladet. Inte för att jag råkar gilla de där två så särskilt mycket. Men det är väl fint. En spontan kärleksbetygelse i ett äktenskap som skulle kunna hållas samman av helt andra skäl än. Just det. Kärlek. En bild av kärlek som man inte kan tvinga fram. Eller låtsas känna.
Jag blir lika varm av det där paret på tunnelbanan nyss och jag undrar om de verkligen var mer än 13. Han kallade henne älskling och hon kröp ihop i den lilla, lilla pojkens famn och kved ”jag fryser”. Så satt de sådär. Med varsina hörlurar, knappandes på mobiler. Skickade sms till varandra. Ibland knackade han på henne. Hoho, sa han. Får jag komma in? Får jag komma in.
lite som en 17års söndagsfilm i en bäddsoffa i skarpnäck
