tallinn-stockholm-köpenhamn-riga-tallinn-vilnius-tallinn (en helt vanlig vecka)
Nej men det är faktiskt lite bättre. Det är det. Jag tog två veckors semester, kroppen behövde fyra så den snikade till sig fyra. Idag är jag en maskin på jobbet utan att ens lida så särskilt mycket av det. Ja, jag vill lämna det här landet strax efter att jag landat och i bakhuvudet är det i princip det enda jag gör - planerar för hur i helvete jag ska kunna ta mig hem. Just nu försöker jag hitta på ärenden i Stockholm i en hel vecka så att jag kan jobba därifrån. Men det ser mörkt ut. Det blir 22.10-kärran fredag kväll. Om tre veckor. Det är nästan som att tänka på döden. Det blir liksom svart. Jag tröstar mig med spa, att mamma kommer hit med brungräddat leksnadsknäcke på fredag och med att jobba! En tröst jag glömt i några veckor som tröst betraktat. Det känns okej.
Hur ofta är du i Estland säger N med medlidande i rösten. Alltså jag bor där, svarar jag. Vad menar du säger hon, vilket plan på måndagar tar du till Stockholm. Jag är inte i Stockholm varje helg, säger jag lugnt. Det är oklart om det sjönk in hos henne alls att ja, jag bor här. Minst åtta månader kvar. En vinter kvar med Östersjövind från väster. Alla som klarar det borde få pris. Jag planerer att trösta mig med en vräkig väska full med guldpluppar och gnistrande silvriga saker från MiuMiu. Kan man få förskottströst tro?
//
