blängsylta
Personal här. De cirklar runt mig som osaliga andar. Granskar mig ur alla vinklar. Jag har tre servitriser fast jag är ensam här. Den ena har svarta spetsstrumpbyxor och rött lackskärp över en genomskinlig svart klänning. Jo, det är sant. Hon är förvisso ung och vacker men inte särskilt dyr. Det norska kafébiträdet ropar skämtsamt till mig "varför tror du någon som ser ut som mig flyttar hit" och hytter med armbågen åt hennes håll. Han har trott nu i fyra dagar att jag är en grabbig 16-åring som ska höhöhöhö: a åt skämt av den typen. Jag gör det förstås. Höhöhö:ar. Som aldrig förr. I gengäld vaktar han mina saker när jag springer och köper tuggummi, tänder den "hemliga" lampan på toaletten så jag slipper det där snälla-knarka-inte-på-vår-toalett-ljuset och ger mig på eget bevåg kaffe när han ser att jag börjar slänga med huvudet framåt midnatt.
Han kommer för övrigt aldrig få till det med de där sovjetiska pumorna. Never in a million years.
Nej, tillbaka till mina "Appendix". Och så ska jag ringa min estniska jurist. Jag har tydligen en sådan nu. Han heter Jaaris.
//
