framme
Så. Nu är jag här. Jag ska bara hämta andan innan jag blir bortkopplad, frånkopplad, avskärmad. För många, många timmar, dagar och veckor. Jag andas nu, innan brevet - tillkännagivandet. Let's go public, som han sa innan han modstulet stängde in sig på sitt kontor. Den gamla chefen. Den förre.
De tittar på mig här idag. Stirrar. Vad gör hon här, varför pratar hon om att det var kallt inatt i en lägenhet? Har hon en LÄGENHET här, sa någon. Varför det? Jag ska således gå ut med detta nu. Själv. Jag skulle mycket hellre låta min chef göra det, men så blir det inte. För han finns inte i praktiken. Det är ju - j a g som är chefen. Tydligen. Så jag ska bli tuff nu. Jag ska skaka av mig den där kalla duschen, den ensamma natten, de märkliga ljud som väckte mig i tidig, tidig gryning. Hissen som piper, vattnet som kluckar, avloppen som susar. Jag ska som sagt - bara hämta andan. Kavla upp ärmarna i min nya kavaj.
Okej, nu....
//
