jaja, jag ska
Jag längtar så efter frukost. Alltså frukost på riktigt! Jag vill ha kokt ägg och macka som man får smör på och ost som man skivar och gurka som man knapra på när man bara har lite halvljummet te kvar i sin kopp. Jag vill ha grejer i min kyl som jag kan öppna när jag kommer hem sådär sent som igår. Då vill jag glänta på dörren och hälla i lite yoghurt i en kopp innan jag duschar och drunknar i mitt tjocka duntäcke som jag kan sova under i bara trosor istället för i full mundering under en liten, liten filt som är alldeles för kort.
De möblerar här åt mig idag. Kan jag få en stationär telefon säger jag. Ja visst, säger de. Full av respekt för att jag jobbar så mycket att jag inte hinner hjälpa till. Jag kommer dock hjälpa till. Strax. Jag kommer nämligen inte tillåta att den där ryssen utanför mitt kontor att ha tobak utspritt över hela skrivbordet. Man får inte ställa koppar i bokhyllor istället för i köket och det är inte okej att ha sex dagar gamla tallrikar på sitt skrivbord. Med intorkade matrester på. Nej, nej, nej. De får säga vad de vill om den nya matronan.
Jag har ingen djupare reflektion kring det här. Just nu. Mer än att det är så märkligt. Allting. Jag lever på låtsas. Det är som att läsa en bok eller se en film. Eller sova. Jag har inga rutiner, ingen rytm, inget "jag brukar". Det kanske kommer men det kommer hur som helst knappast likna det som jag vanligtvis refererar till som "jag brukar".
//
