morgonstund har....
Idag när jag kommer in till kontoret visslar jag tydligen en liten trudelutt när jag går mot köket med mina grovbullar från seveneleven under armen. Ja, visslar. Jag radar prydligt upp mina converse i kapprummet och svarar glatt och hjärtligt i telefonen.
Ja, det är Emma! Med en sån där glad ändelse på a:et.
I köket skivar jag banan att ha på mina mackor och så ser jag finurlig ut. Ler lite och visslar fortfarande. Jag kan dock bara dra in luft samtidigt som jag visslar. Istället för det mer välljudande utblåsningsvisslet. Så det låter lite konstigt. Jag fnissar åt mig själv och drar in mer luft. Det låter som att jag håller på att kvävas och jag har ingen aning om vad jag visslar. Vad är det med dig då, undrar den där fula gubben i de "moderiktiga" kläderna. Tja, du vet, säger jag.
Han nickar. Vi förstår ändå varandra.
//
