moving on...
Jag måste bli strukturerad. Nu har jag istället varit extremt icke strukturerad. Levt i ett vakuum. Nu måste jag ändra mig. Således. Jag måste börja tänka och planera minsta rörelse och handling. Tider i min kalender, vilka strumpor jag ska ta med och vilka jag ska lämna. När kommer den räkningen att dimpa ner och ska jag komma hem den första eller andra helgen i april?
Jag tänker mycket banalt i det här skedet. Vad ska jag göra med kläderna jag smutsar ner på helgen när jag är hemma? Ska jag ha tvättstugan varje söndagsmorgon innan jag ska åka tillbaka? Och tvätta tre par röda strumpor och en rökluktande t-shirt? Jag fastnade i en sådan tanke nyss. Och såg J - spontaniteten själv - ligga i min säng och sova Panameruset av sig emedan jag tvättar och packar Bayswater. Plockar undan vinglas och diskar (!) dem eftersom planet strax ska gå. Hur han åker till Tranan för att börja om och jag till Arlanda Express för att börja om.
Jag är så trött på att bara tänka. Jag har tänkt färdigt. Jag vill göra. Jag vill gå ensam genom ankomsthallen på Arlanda en sömnig fredagskväll. Jag vill bo i min väska. Jag vill leva av avokado, oststavar och yoghurt. Jag vill trösta mig på Sturehof och klaga över varannanhelgsandningen. Jag vill det. Nu. Jag är klar.
//
