okej då
Vad ska du göra idag då? En sådan här måndag? Säger jag till mig själv när jag vaknar. Ser mig omkring i mitt inferno till lägenhet. Jag ska flytta. Ja, just det. Så var det. Jag kliver således upp. Tittar därefter på klockan och inser att mitt plan ska lyfta om mindre än två timmar. Då sätter paniken in. Ungefär samtidigt börjar telefonerna (i plural) att ringa hysteriskt. Jag kan inte koncentrera mig men jag måste. Min chef vill ha telefonmöte, jag genomlider detta samtidig som jag viker trosor och försöker tänka vad jag egentligen måste ha med mig i halsduksväg.
För nej, jag packade inte igår. Jag planerade att gå upp tidigt, dammsuga bakom soffan och i lugn och ro vika ihop mina nystrukna kläder och dricka en kopp te.
Istället ser jag nu ut som de tre efterföljande nödår som är en direkt effekt av sju mycket svåra år. Jag har en huvudvärk from hell och benen darrar. Jag har smusvita converse på mig när jag flyttar. Håret står åt alla håll och smink har inte nuddat mitt ansikte idag.
(Här slutar jag att skriva för att boarda planet i Stockholm. Sist av alla...)
Det är okej att vara ballt. Jag har tokhandlat. Aktivt letat med ljus och lykta efter det dyraste, mest extravaganta och onödiga som staden kan uppbåda. Jag har således köpt följande på en kaffekvart:
Molton Brown-tvål
Schampoo från det däringa Kerastase eller hur det nu stavas
....och balsam
...och inpackning
...och hårspray
...och något nytt som tydligen ska göra alltihopa mindre elektriskt (oklart huruvida detta är ett egentligt problem för mig)
En finskdesignad lampa - jätteful men det fanns bara konstiga svarta lampor annars. Med spetskärm och sånt
Sia doftljus - ett till varje rum
Ny ansiktskräm från Chanel.
Ny handkräm från Chanel
Ny ögonskugga från Chanel
Nya handskar från Hugo Boss (det är den enda extravaganta butik som Kauptmaja kan uppbåda)
Ny BH och nya trosor från Hugo Boss
Men jag VET. Vad ska jag roa mig med då? Förresten är finanskrisen liksom helt påtaglig här. Det är r e a på varenda restaurang. Min första impuls vara att springa ifrån en restaurang med stora reaskyltar i fönstret - men alla har det. Det roligaste är att de hittat på en massa förevändningar för sagda rea. Vi firar ettårsjubileum, det här året är det italienskt år, vi har turistvecka och så vidare. Det är 50 procent på de dyraste krogarna, ellers 15. Jag åt just rysk kaviar på någon slags pannkaka för 90 svenska kronor. Till det ett glas champagne (jo, man SKA unna sig) och min slutnota är nu 120. Då ingår kaffe och tryffel.
Jag kan leva med det. Det känns bättre än väntat. Jag vill det här. Nu. Jag längtar inte hem.
//
Fast jag längtar efter dig.
Redan.
Har sovit i soffan. Sjuk i något mystiskt som som vanligt bara nästan ger sig till känna. Inser att det nog är försent att ringa Nils för klockan är snart elva därborta. Har farbror L berättat på telefon från andra hållet. Han har koll på sånt och berättar gärna.
Sov gott, din gamle balt!
