tanten är med gymkort
Jag har köpt gymkort. Jag är en ny människa! Ja, det var för dyrt med tanke på hur fan det såg ut där. Men det var absolut inte äckligt eller ofräscht. Bara - lite, lite sämre. Och det är ändå det absolut bästa de kan uppbåda här. De kan inte bättre än så. Jag kommer således dit, köper ett gymkort utan att först titta hur det ser ut i gymmet. Det får man nämligen inte säger halvfettot till ryska som sitter i receptionen och som dagen till ära har pillat dit fem centimeters lösögonfransar. No, är allt hon säger. Men jag har lärt mig att de utelämnar förklaring för att de inte kan förklara på engelska.
Jag ger mig ner en trappa och sedan upp - försöker följa skyltar med en tant på och tänker att det betyder nog damernas omklädningsrum. Hamnar till slut i simhopparnas omklädningsrum och blir utskälld efter noter på ryska. Som att jag med flit tänkt gå fel. Jag blir arg bara jag tänker på det där ryska sättet att bli förbannad på. HUR FAAAAAAAN SKA JAG VETA DET NÄR INGEN FÖRKLARAR?
Jag lugnar mig. Hittar damernas omklädningsrum och - som vanligt - ett helt obegripligt tekniskt system för att utföra den enklaste av sysslor. De har ett system med armband som ska öppna och stänga skåpet. Mitt armband kan öppna mitt skåp och tre av mina grannars. Jättebra tänker jag och lämnar plånbok, Backkappa, mobiltelefon, dator och kreditkort i skåpet och går upp till gymmet.
Gymmet, lär jag mig snabbt, befolkas enbart av män i bar överkropp. Jag frågar försynt om detta är för kvinnor, men ingen svarar. Igen intalar jag mig att anledningen är att de inte förstår och även om de förstår mig är de oförmögna att svara.
Så jag tränar där. Utstirrad av en hoper ryska män i bar överkropp (och med fläckvis håriga ryggar) som praktiskt taget slutar träna själv under tiden jag är där. En av dem bär tillbaka mina vikter när jag är klar, en annan hänger upp min matta. Men de säger ingenting. I 50 minuter står jag ut och jag är så otroligt lycklig! Jag har suttit ner i 6 dygn. På double coffee. Ätit och druckit. Ingen annan ansträngning har drabbat min kropp på sex dygn än den som per automatik drabbar någon som sitter framför en dator 20 timmar per dygn i sex dagar.
Jaha, så har man slutligen blivit en motionär på riktigt. En sådan som tränar för att må bra.
//
