ångest - inte alls min arvedel?
Ni förstår väl att när jag tänker på det här så tänker jag att det inte kommer bli så. Något skit kommer att skita sig. Jag kommer få nackdelarna men ingen av fördelarna med det här. Bära hundhuvudet men inte titeln. Få skiten men inte skörda frukten. Men så tänker jag bara för att hålla emot. För om det här är sant - då var jag åtminstone inte en amöba i mitt förra liv. Jag var moder Theresa. Jaja, lite överdrivet - men glad. Ja, det är jag. Förväntansfull - absolut. Och glad. Glad, glad, glad.
Borde inte vi jobba, frågar R, när vi pratat skit i mer än två timmar. Neeeej, säger jag. Jag har slutat. Jag väntar på bättre tider. Och av någon outgrundlig anledning kan jag inte överhuvudtaget koncentrera mig. Det är som förgjort. Jag är f ö r glad. Jag mår f ö r bra.
Ångest kom tillbaka! Jag är mycket snyggare med ångest. Vågen har till exempel redan rusat ett och ett halv kilo. Av pur glädje. Fan. Aldrig får man vara riktigt nöjd.
//
