Britta Persson is (fortfarande) a blogger

Han försitter liksom inte en chans att gå lite för nära, säga något till bara mig och dra ett internskämt när andra hör. Samhörigheten i eventuella intressen som kan tänkas vara gemensamma påpekar han helst i lunchrummet. Som att han, liksom jag, är sömnlös varenda fullmåne. Som den där filmen, som han också såg på nyårsdagen, och som är fantastiskt bra om man bara anstränger sig och så ursprunget. Hur var det i jul? Visst var det härligt med all snö?

Och jag tänker förstås - jo, men visst - jag kan ta honom. Även han kan bli min. För så tänker jag nu för tiden. Om everything male that moves tänker jag så. Men han kanske. Jag provar mig fram liksom. Gammal, ung, rik, fattig, fransk, finsk, finnig, slät, hungrig, kåt, torr, lång, kort, stekare, bohem...

Han kanske?

//