föraning
Jo, men det här är en föraning. Jobb till 00.28, med M på Facebook i ett annat fönster. Puss är varannan mening. Jag är tolv typ. Som får pusslappar. Men ingen riktig puss. Ingen bredvid mig när sömnlösheten sätter in precis lagom till Två och en halv män börjar på TV3. Inte för att man egentligen sover, det gör man inte. Inte sedan O: s slappa kropp låg bredvid mig. Och törstade efter kärlek fast jag bara var sur. Missförstå mig inte, jag saknar inte honom. Jag älskar att han är lycklig. Jag unnar aldrig någon det. På det sättet. Utom honom. Jag älskar att någon vill älska honom tillbaka. Han förtjänar det.
Men såhär kommer det vara. I min fina studio mitt i city. Den som hellre ska vara modern än bohemisk. Hellre vräkig än mysig. Där kommer jag sitta. På kvällarna. Och prata med meningslösa bekantskaper om vad som händer på fredag om planet är i tid. Jag kommer tvinga någon att längta efter mig. Och inbilla mig att jag längtar tillbaka. Jag gjorde så med Björn. Och med R. Jag har svart bälte i det där.
Jag borde verkligen inte bo ensam. Jag är inte gjord för det. Vad sägs då om ensam i en ny stad? Vi pratar heeeeeeeelt ensam. Hatad och ensam. Herregud. Väskan jag ska köpa better be good..
//
