ibland
Ibland är det okej. Att åka till Paname fast det enda rimliga vore att åka hem. Man vill det. Man tar taxi till andra sidan stan för att varva ner. Dricka något långsamt, äta en smörgås och skratta tyst åt vansinniga historier på bruten engelska. Man vill det och man vill aldrig att det ska bli dag. Först i gryningen ringer man en taxi, kysser vänligt de skäggiga männen och beder dem farväl med franska avskedsfraser. Bon nuit mon cherie och så sådana som jag inte förstår. Ibland vill man bli uppvaktad sådär chevalereskt som J gör på fullaste allvar. Som att jag aldrig får öppna en dörr, min plånbok eller korken på flaska själv.
Men åter andra gånger.
Vill man bara.
Åka hem.
Åka hem, och sova, när man träffat fina, fina vännerna färdigt. Åka hem och krypa upp i någons armar. Som är varm och som vill hålla om mig hela natten. Men bara hålla mig. Och klappa mig i håret. Ibland vill man inte invänta gryningen vaken. Ibland vill man gå och lägga sig när det fortfarande är samma dag som när man gick upp. Eller åtminstone nästan.
Ikväll konfererar bästa människorna på Ljunggrens. Årets första årsmöte. I skumt ljus, och med lite, lite huvudvärk, inväntar vi gryningen där.
//
Alltså ärligt talat så förbryllas jag av ditt liv. Det är obegripligt...som något ur en roman av Boije af Gennäs eller what's her face, fast utan allt det där lesbiska....eller? Tänker mest på den där boken om hur hon festar... Hur som...här sitter man med en förmodad bihåleinflammation och knypplar ihop en uppsats. Usch.
Kram!
Läs gärna mitt nya inlägg om "De mest trogna fansen" och dela med dig av din åsikt!
